Högaktuella European Islamophobia Report 2021 visar en lång rad varningssignaler om att rasismen mot muslimer ökar runtom i Europa, och särskilt oroande är utvecklingen i Sverige. Rapportens Sverigedel, som skrivits av docent Emin Poljarevic, doktorand Anna Ardin samt mig själv, visar hur särskilt myndigheters och förvaltningars förhållningssätt gentemot muslimska civilsamhällesgrupper och organisationer präglas av ett snabbt växande godtycke.
Den antimuslimska radikaliseringen såväl i nätets ytterkanter som i politikens finrum har ihärdigt fortsatt att växa. När nu de konservativa partierna har börjat samarbeta med Sverigedemokraterna riskerar en lång och pågående historia av aggressiv islamofobisk retorik och politik att bli än mer legitim i många väljares ögon.
Islamofobiska tankefigurer har också snabbt nått in i politikens huvudfåror. Partier och medier över hela det politiska spektrumet har alltmer börjat beskriva muslimsk närvaro i Sverige som en säkerhetsfråga och inte som en fråga om att självklart få delta i vår gemensamma demokrati. Istället för att arbeta för att minska den politiska exkludering som råder efterlyses istället mer drastiska åtgärder för att kontrollera muslimska minoriteter. Ett nytt riktmärke för antimuslimsk retorik sattes våren 2022, när Kristdemokraternas partiledare i samband med våldsamheter uppmanade polisen att skjuta fler ”islamister”, vilket syftade till att protesterna skulle ha organiserats av politiskt aktiva muslimer. Så var inte fallet.
En av rapportens viktigaste slutsatser är att en liten men inflytelserik grupp ”tankeledare”, bestående av politiker, journalister och akademiker, har kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige idag. Trots att de producerar material som saknar stöd i forskningen får de konsekvent uppbackning och legitimitet av sina partier, redaktioner eller akademiska institutioner. Deras utspel och opinionsbildning har fått stor inverkan på diskussionen om islam, särskilt på myndigheters och kommuners beslutsprocesser gentemot muslimska organisationer.
Öppet islamofobiska nyhetssajter och mediekanaler får nu statliga subventioner som egentligen är avsedda att stärka mediebredden och värna oberoende, seriösa medier. Samtidigt har muslimska organisationer i det civila samhället allt svårare att hitta människor som är villiga att agera som deras talesperson, på grund av oro för sin personliga säkerhet. De har också svårigheter att få tillgång till grundläggande samhällsservice som bankkonton eller försäkringar och de drabbas av en osakligt vinklad, negativ mediebevakning.
Utifrån vår omfattande sammanställning av utvecklingen för svenska muslimer de senaste åren drar vi slutsatsen att en kultur av hat och misstro har blivit mer utbredd, mer legitim och nu har nått nivåer som bör beskrivas som demokratihotande. Färre muslimer engagerar sig i samhället och de etablerade kanalerna i det demokratiska systemet, samtidigt som känslan av hopplöshet och vanmakt är stor i många grupper. Muslimer tystnar alltmer och jagas bort från den offentliga sfären på grund av utbredda och osakliga anklagelser om extremism, och en brist på politiska allierade som är villiga att stå upp för dem.
Resultatet har blivit en samhällsdebatt där de enda som diskuterar islams plats i Sverige är icke-muslimer. De få som står upp för religionsfriheten finner sig alltför ofta isolerade och misstänkliggjorda genom att hagelstormar av välkända antimuslimska troper riktas mot dem. I stigande utsträckning sker detta från både höger och vänster.
I rapporten konstaterar vi slutligen att denna utveckling kommer att fortsätta förvärras inom den överblickbara framtiden, såvida det inte sker en radikal kursändring i samhället. Alla krafter som vill verka för ett pluralistiskt samhälle – redaktioner, trossamfund, civilsamhälle och politiska partier – måste våga ta frågorna om islamhat i Sverige idag på allvar. Ett viktigt led i detta är att stärka kompetensen i religionsfrågor över lag, och även se till att muslimska perspektiv återfinns och får utrymme inom den egna organisationen.
SKRIBENTEN
Mattias Irving, journalist och medförfattare till rapporten European Islamophobia Report 2021.
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.